Den här texten är från en låt av Peter Le Marc. Jag har den sparad i Elliots “bok”..den där allra första,som jag satt och knåpade med när han var alldeles ny =) Tycker den är så fin!
Må du snubbla på dom stenar
Jag aldrig själv fick snava på
Så att du sen kan resa dej
Och stadigare gå
Du kan aldrig någonsin hindra
Alla sorgens fåglars stråk
Men du kan hindra dem att bygga bo
Och flyga lågt
Så må du räcka mörkret handen
Säga hej med öppen mun
Så att du alltid skönjer smärtan
I varje lycklig stund
För jag älskar dej
Jag älskar dej
Och ändå ännu mer
Men må du inte stå i skuggan
Av den kärlek jag dej ger
Lova mej att aldrig lita blint
På det jag sagt
Lita på dej själv
Men framförallt var på din vakt
Jag kan inte ge dej livet
Du kan få vila i min famn
Du ska göra dina egna sånger
Under ditt eget namn
För mig kommer den alltid att vara Elliots först och främst,tycker den säger så mycket om hur man känner som förälder..men nu vill jag oxå att den ska vara till de nya små jag har i mitt hjärta,även om jag inte är förälder ;=)
MILO DISA EBBA ELSA
2 kommentarer:
Tack kära vän, tårarna trillar när man setter känslor till orden och ja vet nu hur du känner. :) fixa nytt jobb, va rädd om tiden, kämpa som alltid för E, allt annat runtom finns alltid där fast inte e de lika viktigt som e och du, Vi ses snart. <3 till dig Kram
Vet bara att vi har tagit rätt beslut, å det känns så bra i mitt hjärta vännen:).
All kärlek till dig!!!
Kram
Skicka en kommentar