Jag vill ha vår nu! Det är alldeles för lätt att misströsta i det här vädret. Snö snö och åter snö. Det kan räcka nu. Jag vill släppa in våren.
Försöker på alla sätt jag kan att motverka den förbaskade huvudvärken..tar min medicin,försöker slappna av i käke och axlar så fort jag kommer på mig med att spänna mig, försöker stoppa de tusen tankarna när hjärnan kör igång på högvarv,vilket resulterar i att jag tänker och stressar ännu mer för att jag inte SKA tänka och stressa..,försöker att inte planera och oroa mig så mycket, leva i nuet..Men tänk om…ja just det, det var ju så jag skulle sluta tänka.. Sluta tänk “tänk om” hela tiden!
Skitsvårt!
Förstår liksom inte varför så små, vardagliga saker måste utlösa en sån orimlig stress? Som igår till exempel;
Klockan 12 hade jag tid till sjukgymnasten. Jobbar till tolv,måste sluta tidigare,halv tolv känns okej,då hinner jag gå ner på stan,slipper oroa mig för var jag ska hitta parkering och jag kommer i god tid, vilket är skitviktigt i min lilla värld. 10 minuter för tidigt är inte för tidigt,det är i tid.. Arbetskamraterna tycker att jag går ner på en kvart..stressar upp mig totalt,rusar iväg kvart i med ett bankande huvud,är helt ihjäl när jag kommer fram tre minuter i tolv. Jag hann ju, men min dag är förstörd.
planering, alltid ligga steget före, för tänk om..
Tider som skall passas,utvecklingssamtal på jobbet kvällstid,samtal på E´s skola,pimexamination kvällstid,läkartid på BUP, Elliot borde komma iväg till VC och ta HB,jag borde vara med mer i skolan, hänger inte med i vad som skall göras på jobbet, inga pengar från FK i sikte, jag borde vila och inte tänka så mycket, väglaget är skit och jag kommer garanterat krocka eller köra av vägen, E kommer att få diagnos och hur ska jag fixa allt det…
precis..vardagliga små saker som typ alla har omkring sig och ändå är det kaos.
Failure
Zumbapasset igår kväll var för övrigt skitkul..tack och lov! =)
