och vad är fel?
Jag har skaffat MSN..till min son. Han är snart 10 år och hade någon sagt till mig för ett halvår sen att detta skulle hända hade jag sagt “är du galen” typ.. Jag vet inte om det känns bra..eller bra känns det inte,men jag är inte helt säker på att det är galet längre iallafall. Planen är att ge honom en chans. Jag kontrollerar stenhårt vilka hans kontakter är,för tillfället endast klasskamrater,som jag vet finns IRL =) Han får inte acceptera några förfrågningar utan att jag sett dem och jag har sagt till honom att ALLT han gör kan jag kolla upp,för så funkar det på nätet..(vit lögn,jag veeet!) Han får inte lämna ut telefonnummer och adress och inte låta någon, inte ens kompisar se hans lösenord..
Jag skall ge det en månad..men magkänslan känns inte helt okej,det erkänner jag. Är det för tidigt??
Jag skulle aldrig i livet låta honom gå med i Facebook, det kan omöjligt en 10åring hantera anser jag. Men jag kanske har helt fel..Msn kanske är lika illa?
Det känns liksom som att det är nu det börjar..livet som jag inte kan kontrollera och jag vet inte om jag är redo att släppa iväg honom?
Och sen är det det här med tjejer..jisses..sicket otyg!!!;=) Här sitter man med en hel massa insider tips och info,men inte fan kan jag börja pracka på en 10åring rätt och fel när det gäller kärlek!? Han måste ju få göra sina egna misstag..eller måste han det? Kan jag rädda honom??;=)Seriöst så får jag ont i magen av sånt här,det är egentligen inte alls roligt,fast jag kan ju se det komiska i det..
Så här kan det vara;
Telefonen ringer.Eskilstunanummer..
Liten flickröst frågar efter sonen.
Mamman,dvs jag..tjuvlyssnar,för vem fan känner han i Eskilstuna? Är det någon galen stalker från MSN kanske???
Han säger hej,jag vet,kanske och hej då.
Vem var det frågar tjuvlyssnaren?” P`s(kompis) kusin” svarar han. “P tycker att vi ska bli ihop så hon frågade”
Bli ihop!!?? Men va fan! (säger jag såklart inte..) Känner du henne?
“Nej”
Men då kan ni väl inte bli ihop?? Är du inte kär i F(förälskelsen sedan länge)längre?
“Jo…men jag sa ju kanske bara..”
Jaha..och här är då frågan..ska hönsmamman lägga sig i och försöka förklara att det är väl såå mycket bättre att vara kompis med F än att bli ihop med nån annan bara för att P tycker det? ( Till saken hör att P snor pengar från sina föräldrar och är två år äldre,så han ligger inte på mammasfavoritkompislista..) Eller ska man bara låta det passera..låta bli att försöka styra det åt rätt håll? Och vad är förresten rätt håll?
När jag var tio år,ja då var jag såå kär i en..eller kanske ett par klasskompisar haha..man blev ihop när det skulle vara klassfest,höll handen,kanske pussades lite och dansade en tryckare när det var mörkt..sen blev det måndag och så gjorde man slut! Mer än så var det inte..och det kanske det inte är nu heller, utan det är så att man som vuxen sitter inne med en hel massa dåliga erfarenheter som man vill skydda honom ifrån? Liksom i förebyggande syfte!? Men det går ju inte,det fattar ju tillochmed jag!..
Skit fan..ibland är det mindre kul att vara vuxen och den som skall veta saker!!