Mattsvart.

Har egentligen ingen lust att blogga..men har ruggigt tråkigt och vet inte riktigt vad jag ska hitta på istället så jag ser om jag får ihop några rader.

Det är mycket nu..det känns som att det kan få vara nog med tråkigheter för ett tag faktiskt.

Min svärfar gick bort natten till julafton..och även om det var hans önskan och det bästa som kunde ske för honom,så blir det ett tomrum.Han var trots allt inte 75 år ens och det känns orättvist att han inte fick vara med längre. Jag minns honom som en fin människa,som inte alltid gjort så bra val i livet men ändå med ett stort hjärta. Han var en speciell människa,Runna- Bernt, det tror jag alla som mött honom tyckte.. Som jag ser det så hoppade han på sin älskade motorcykel och for iväg i sommarkvällen..och väl framme så är jag övertygad om att Birgitta välkomnade honom. <3

Sen hände det något med lilla farmor.. vår pigga,starka fina lilla farmor,som i mina ögon har hamnat i en alldeles för gammal kropp, ligger på Västerås lasarett och ingen har någon aning om vad som kommer att ske härnäst.. och jag har så svårt för sånt här! Jag VILL vara där..men jag kan bara inte åka dit..vill inte se henne ligga där,vill inte ha den bilden kvar av henne,OM det nu skulle bli den sista. Jag vill spara sist vi sågs,när hon hade hoppet och gnistan kvar! När hon kunde ge mig en kram och en puss på kinden när vi skildes åt! Jag vet inte hur jag ska göra..Jag vet iallafall att hon har de närmaste runt sig och jag tror att hon är trygg med det..och jag vet ju att det är än mer jobbigt för dem,men hoppas att det finns förståelse för att vi alla tacklar såna här situationer på sitt eget sätt..

Jag slutar nu..tar de andra,vardagstriviala sakerna en annan gång..