onsdag 15 juli 2009

Lilla killen blir stor..

har drabbats av värsta nostalgitrippen här..tänk att han blivit så stor min lilla kille..
Har suttit och tittat på gamla kort från när han var sååå liten så..och där hittade jag de dikter jag skrev när han var alldeles nykläckt typ..Inga mästerverk..men de beskriver så bra hur jag kände just då..

varje dag med dig
skänker mig sådan glädje
när du ler mot mig
känns inte tröttheten mer
jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär

dina små händer
sliter river och drar
det gör ont
men jag låter dig hållas

allt jag känner
är hur hjärtat värker
utav kärlek och tacksamhet
över att du, min lilla fågelunge
kom till just oss.
20001218


dina små andetag
brevid mina
lugnar mej

vem var jag innan dej
oroligt sökande
du ger mig mening

min kärlek till dej
är gränslös
dina andetag brevid mina
söver mej
200012?

du är den vackraste jag vet
du är en del av mig
och jag älskar dig i evighet

jag ser mig själv i dig
hur du präglas utav mig

och allt jag önskar är
att du får det enklare än mig
på livets underliga stig


snipp snapp snut,så var poesistunden slut..

2 kommentarer:

Linduz sa...

Ja du Lena jag kommer i håg din prins när han var bebbe,så liten & söt. Ja det är han även nu. Fick ju äran & få arbeta med han med ett tag, vilket gick fint. :) Hälsa han. Kramen

Chaffismorsa sa...

Vad fint skrivet.
Det är trots allt bra stort att vara mamma till någon/några.