Fanns färgTV när du var liten mamma?

hmm..jo men tänka sig att det gjorde den faktiskt!! Men jag kan komma ihåg att jag kollade på Televinken i svart/vitt så jag ligger nog på gränsen till att ha levt på forntiden iallafall..

Jag kommer även ihåg att det var riktigt spännande att se på "deckare"..haha..Typ Kojak och Baretta..men det fick man bara titta på när man var hos pappa och hälsade på..och så fick man chips!!Det ni ;=)
Om någon hade sagt till mig då att det skulle sändas barnTV dygnet runt,då hade man ju skrattat ihjäl sig.. Och hade man fått se Harry Potter så hade iallafall jag garanterat kissat i sängen i en vecka!
Antar att min far redan där i unga år lade grunden för mitt intresse för kriminalserier,kan inte få nog av dem!
Jag får däremot tacka min lyckliga stjärna att jag inte fastnade för deras musiksmak..för då hade "Flamingokvintettens Kramkåta Låtar" varit min favvoskiva och jag hade förmodligen plågat min omgivning med sånt hemskt som "Cool Candys no22" eller liknande..
Ett litet exempel på hur vi präglas av våra intet ont anande föräldrar är min syster..vid fem års ålder kunde hon HELA Magnus och Brasses "Varning för Barn"-skiva..utantill..Inklusive svordomslåten.."din satan..du din helvetes jääävla skiiiiiit.." Sicket begåvat barn så säg!:=) Själv sysslade jag absolut inte med några såna saker..jag var ett mycket försiktigt litet barn..det mesta var läskigt faktiskt! En gång cyklade jag faktiskt omkull..tro det eller ej..men då tordes jag inte se mig själv i spegeln,jag såg ju bara fööör läskig ut i alla dessa sår och plåster! Stora killar var skitfarligt..farligast av alla var nog en av mina farbröder(nämner inga namn här..hehe..) Långhårig,stor,pratade inte och så drack han mjölk ur PAKETET!! Shit fan han lär ju ha varit livsfarlig ;=)
Med åren har faktiskt en del av allt det här farliga blivit aningen lättare att leva med och jag är inte fullt så skrajsen av mig längre..men det skadar inte att vara försiktig!!;=)
Nu har jag liksom tappat tråden lite här..men iallafall..jag är glad att jag fått en unge som är spontan,lätt att ha och göra med och nyfiken på nya människor..jag tror allt blir så mycket lättare i livet då!=)

Idag har jag gillat mitt jobb..alltså vi har såna guldklimpar till ungar!! Det behövs inte mycket egentligen för att man skall förstå att man trots jobbiga dagar gör ett bra jobb..De små spontana kramarna,någon som kryper upp i ens knä en stund och bara myser,ett samförstånd utan ord..det är ljuvligt=) Och en puss på magen är ju inte helt tokigt det heller..även om man kanske inte behöver ha hela huvudet under "frökens" tröja!;=)