Varit på besök i skolan idag igen, för att det enligt läraren skulle “gynna” min son om jag finns där så ofta det går.. Och eftersom jag är sjukskriven deltid, bland annat på grund av stress, så kan jag vara med en del iallafall. Men det vore lögn att säga att det är någon miljö som jag, eller för den delen någon endaste människa kan vilja vara i, med eller utan stressproblem..
Herregud!
Jag har full förståelse för att eleverna inte får ett skit gjort under lektionerna.. inte ens jag kunde hålla en tanke i mer än några sekunder med allt som händer runtomkring i klassrummet.
Något är fel ,så fel och jag kan inte för mitt liv begripa hur vi föräldrar ska kunna ordna upp detta!? Vem/vilka gör fel? Är det eleverna som inte lyssnar,sitter still och respekterar lärarna och sina klasskompisar ,eller är det lärarna som misslyckas så kapitalt med att sätta tydliga gränser, vara de vuxna i situationen och på ett bra sätt visa hur man gör när man visar respekt för att få respekt? Det måste handla om ömsesidig respekt, det är jag helt övertygad om. Du kan inte bli en bra lärare, Förebild och vuxen genom att vara “kompis” med dina elever, heller inte genom att bli någon sorts tyrann. Som pedagog måste du kunna finna en medelväg, där dina elever förstår att du gör detta för att du vill dem väl, att du är genuint intresserad av deras lärande och att du VILL vara där för deras skull!
Fortsättning följer..jag ska vara med på lektioner imorgon oxå, och på onsdag tänker jag INTE vara tyst med vad jag tycker och tänker på sonens elevvårdskonferens, det kan jag lova!
Nu ZUMBA!! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar